Föräldraförsäkring och sånt

Kalmar läns socialdemokratiska partikongress gick av stapeln idag i Emmaboda. En mycket trevlig tillställning med många partister man känner och trivs med. En gammal bekantskap från Målilla som jag inte sett på några år satte guldkant på dagen. Sen har man ju många kompisar från verksamheten som man träffar på konferenser eller på möten ute i kommunerna. Som SSUare har man ju en stor fördel med att jobba gentemot alla länets kommuner, och åka runt och träffa alla spännande människor.

Men det som slår mig (som vanligt) under sådana här tillställningar är att partiet inte är riktigt så progressivt som man skulle vilja alltid. Idag var jag gäst och inte ombud, så jag avstod från talarstolen, men min vän och kollega Karl Längberg äntrade talarstolen tillsammans med riksdagskvinnan Désirée Liljevall. De var båda överens om att bifalla motionen som förordade en tredelad halvkvoterad föräldraförsäkring. Efter en kort debatt gick mötet till omröstning och förkastade idén med röstsifforna ungefär 80% mot 20%.

Visst finns det realpolitiska problem med kvotering oavsett vad det gäller. Visst finns det människor som tycker att kvotering är det hemskaste efter folkmord och krig. Men den kvoteringen som fanns föreslagen var ändå sådan som den som nästan gick igenom på partikongressen i Malmö 2005.  Det handlar om att visa riktningen, att normen att kvinnan är ansvarig för barnet ska brytas. Kvinnan måste frigöras och mannen måste få en mer naturlig roll som pappa. Fortfarande ser vi att kvinnorna tar ut mycket mer tid än papporna, vilket resulterar i sämre pensioner och en sämre ställning på arbetsmarknaden.

Att partiet någon gång emellanåt skulle ta lite radikala beslut som påverkade människor positivt på lite sikt, istället för att bara jobba populistiskt inför nästa val, tycker jag det vore trevligt. Ett kommunalråd anförde just valrörelsen som ett argument: vi kan ju inte ta beslut om saker som ligger oss i fatet i valrörelsen.
Jaha, hos vilka grupper då? Alla beslut har stödjare och icke-stödjare. Allt är inte taktiserande. Dig down och hitta lite ideologi ibland.  Bah.

 

Läser förövrigt just nu Tvärdrags eminenta skrift ”Snart går vi utan er”. Det är en bok skriven av många unga socialdemokrater och SSUare som har skrivit brev till socialdemokraterna. Jag har inte läst allt än, men många sätter fingret på min känsla också. Att det inte finns något mål. Ingen riktning. Ingen ideologi. Att det bara är massa förvaltande, och att omvärlden sätter dagordningen som vi politiker endast passivt kan förhålla oss till. En längre post om denna skrift kommer nog senare när jag läst igenom det och reflekterat lite.

 

Ses o hörs!

Socialdemokratiska visioner

Jag har på sista tiden fokuserat alltför mycket av min bloggläsartid på att läsa om de integritetskränkande lagarna och förslagen för att haft ork att hålla mig uppdaterad på s-bloggarna. Nu har jag ett gäng nya bloggar i RSS-en som jag läst igenom, och jag snubblade över Tankar från rotens inlägg Jag anklagar… 

Det är nog det han skriver där som min ilska över socialdemokraternas inriktning i integritetsfrågorna grundar sig på. Att det inte finns någon riktning. Vad vill socialdemokraterna med IPRED och datalagringen? Vilket samhälle vill man nå där dessa två element är beståndsdelar? Om svaret är ett övervakningssamhälle är man ju konsekvent, men antagligen vill man inte dit. Konsekvensanalysen verkar saknas, man har ingen riktning utan tycker att förslaget i sig verkar bra och så kör man på det.

Jag håller absolut med Fredrik Jansson om det han skriver, och det är bara att konstatera att jag själv inte tagit minsta ansvar alls för riktningen på idédebatten på många många år. Visst har man deltagit på kongresser och liknande, men det känns ändå inte som att det räcker. Vi måste skapa en underifrånrörelse som försöker definiera en ny riktning för sverige och för den svenska socialdemokratin. I detta arbete är jag gärna med och deltar, i kommentarer och i egna inlägg. För jag tror alla partimedlemmar har saker att komma med i detta grupparbete.