Miljö, demokrati och sånt

I morgon är det landstingsfullmäktige, och här sitter jag. Har funderat lite kring morgondagens debatter.  Det brukar bli ganska häftigt, framförallt när vi ska ta budget för nästkommande år. Däremot har jag svårt att känna att det är på riktigt, då borgerligheten inte har så värst mycket principiellt de vill ändra.

Debatt är mest spännande när den handlar om principer, är min erfarenhet. Diskussionen ifall man ska ha en avgift eller inte är 500 gånger intressantare än om avgiften ska vara på 100 kr eller 120 kr. Det blir inte samm stuns i en sådan diskussion. Inte heller är diskussioner ifall en plan ska återremitteras pga dålig nulägesanalys lika spännande som diskussioner kring målformuleringar i samma plan.

Men man får väl ta vad man får antar jag, jag tänkte i alla fall gå upp och försöka ge dem en omgång i talarstolen, har förberett lite grann, och resten tar vi i stundens ögonblick. För det brukar alltid bli så att det man förberett ändå inte passar när man väl står där och känner stämningen. Antingen har man varit för tam i sin kritik, eller för hård. Då får man försöka justera lite grann. Fast det är lite tjusningen med det också, you have to wing it a little.

 

Jag brukar ju sedan avsluta mina rants on a personal note, och här är dagens: har umgåtts lite med folk i klassen och insett att de är jäkligt trevliga människor, synd bara att det gick så lång tid av terminen innan man insåg det. Slow-Five. Sedan är ju mina Stockholmspolare bara bäst, synd bara att de bor i fel stad. Alla borde flytta till Kalmar istället. Fast de tycker jag ska flytta till Stockholm, vilket inte är omöjligt efter utbildningen är klar. 2012, just you watch me. Då kanske mitt Stockholmshat har försvunnit, vem vet. Fast nu är jag ganska fast här känns det som…

 

Förövrigt verkar wordpress vara lite uppfuckat idag, så det blir inga länkar, taggar, bilder eller nåt sånt kul, får hoppas att denna uppdateringen överhuvudtaget publiceras.

Pierre

Idag är en bra dag

Idag har jag läst 1984 av Orwell. Den är faktiskt ganska uppiggande trots att det är en dystopi. Eller det är ju för att den är just en dystopi som den får den egna situationen att i jämförelse vara så oerhört galet underbart trevlig.

Bara det att mitt morgonkaffe både luktar och smakar gott, samt att man inte behöver dricka oljig segergin gör att man blir smått euforisk. Det är som när man kom hem från Sydafrika och insåg att man har det galet mycket bättre än många andra.

En intressant passage i boken handlar om hur regimen använder sex som ett maktmedel. Genom att få människor att inte ha sex är tanken att de ska vända energin till dyrkan av ledarna och till ideologin. För att få människor att inte ha sex har man stigmatiserat det och gjort att det är en plikt, något man absolut inte ska ha någon glädje av eller njutning av. En ren fortplantningsverksamhet.  Winston funderar på att det förr i tiden var möjligt att se på en kvinna och bara känna att hon var begärlig. Och att det inte längre gick på grund av alla dåliga associationer som är kopplade till sexualiteten.

Här känner jag lite kopplingar till sexualiseringen av det offentliga rummet och porr. Ser man halvnakna modeller på reklamtavlorna så ger det oss också associationer. Det på något sätt förändrar den rena attraktionen, och lägger ut dimridåer. För kvinnorna (det är vanligast med kvinnor på reklampelarna, men problemet finns absolut även omvänt med män) måste man se bra ut, och för killarna är problemet att man kanske inte attraheras av kvinnor som inte ser ut som modeller. Detta förvärras ytterligare med porr, och sexuella beteenden.

Jag säger inte direkt att det är fel med porr, men jag tror man ska vara medveten om att det påverkar bilden av hur vi ser på varandra. Kanske är det inte optimalt att tvinga på en hel befolkning dessa associationer (porr går att undvika, men knappast reklampelarna). Därför är det framförallt sexualiseringen av reklam och det offentliga rummet vi ska se upp med. Att konsumera porr är ett val. Att se på reklampelare är inte ett val.

Now off to bed. Stay tuned…

Längtan efter fulländning

Blir saker och ting någonsin så bra som det borde vara? Tveksamt. Jag har i alla fall mött min Kaylee, vilket är lite speciellt bara det.

Vad är det vi strävar efter eller gentemot? Vad är det jag själv strävar emot?Pengar? Välgång? Status? I dont know.

Kanske dags att peka ut en riktning för sig själv. Eller kanske inte. Jag ska bli lärare, ta en examen. Sen ska jag försöka få tag  i en kvinna som jag kan leva med och som kan leva med mig. Ensamheten är fan ingen höjdare, jag är en samlevnadsmänniska helt klart, finner ingen glädje alls i singellivet. Den friheten som jag har som singel har jag också i hög grad i ett samboförhållande. Ser ingen motsättning där.

Men visst, jag är inte helt nöjd med hur livet utvecklat sig.

Varje val har verkat rimligt utifrån min egen synvinkel. Men resultatet inte uppnått de förväntningar som ställts. Lurigt…

I natt jag drömde…

om en båt som gick på grund, och en stor katt.

 

I övrigt har jag noterat ett VG på VFUn, alltså den praktiken jag gjorde på Barkestorpsskolan för några veckor sedan. Oerhört glädjande och stärkande. Uppenbarligen har jag någon liten fallenhet för och berättigande till att hänga i klassrum som lärare i framtiden om jag fortsätter som jag gjort. Kul.´

Nackdelen är ju nu bara att jag helt plötsligt fick häng på VG på hela kursen ifall jag sätter det på uppsatsen, något jag inte kommer fixa om jag inte lägger ner hela min själ och lite till på den. Hmm, det är nog värt det i alla fall. Ända in i kakelt kör vi. Har ändå inte så mycket annat för mig, det är ju bara EP-valrörelse, SSU-kurser och annat samtidigt…

I morgon måndag ska jag debattera i Nybro, på Åkrahällskolan.  Det är inte så mycket debatt som möjlighet att presentera S-politiken och vad vi vill i EU. Är inte så värst förberedd, men det löser sig nog. Antagligen…

 

Utöver detta skulle jag behöva något som piggar upp och gör mig lite glad. Det är inte mycket som gör det nuförtiden tyvärr. Kanske en resa eller en fest skulle pigga upp. Jag kommer ihåg när jag var glad och positiv mest hela tiden, undrar när jag växte upp och blev en trött cyniker. Någonstans gjorde jag något fel, funderar på om det var när jag lade musiken på hyllan för alla de där åren sen. Kanske ska packa upp nåt instrument eller köpa ett nytt… Helt klart något att fundera på.

 

Fest snart eller? Ring, jag är alltid intresserad.

Signing out/
Pierre

Halsont och SSU-kampanj

Idag är det ont i halsen. Kanske lite feber också, är inte helt säker. I vilket fall känns allt lite jobbigare än vanligt, så det var med lite delad uppmärksamhet jag hängde med på kampanj med SSU-förbundets Team SYD. Kände att jag inte var på topp direkt idag, men men, man kan inte vara bäst jämt som jag brukar säga.

I övrigt noterar jag en hel massa orättade elevtexter som jag måste fixa innan helgen är över, samt en uppsats som jag inte ens börjat på. Sen är det landstingsfullmäktige nästa vecka tis-ons och sen efter det är det första maj.. ja herregud. Efter påsk skulle det ju vara lite lugnt? Eller? Var det bara en illusion? Bah…

Däremot har jag också fått besked om sommarjobbet, skönt! Nu blir det lite pengar in för att betala dyr-hyran i sommar. Hade blivit lite svettigt annars. Nackdelen med att studera är helt klart att man inte kan ta semester. Får försöka stå ut några somrar till bara, är inte jättelångt kvar nu.

Ok. Nu blir det en kopp te, några Bafucin, en snytrunda o sen sängen. Mmm…

Mitt S, SFF och allmän måndagsleda

Socialdemokraterna har lanserat ett nytt verktyg, Mitt S. Har bara tittat lite hastigt på det, så jag har nog inte uppfattat allting som finns där. Men allting som gör att medlemmarna får en större potential att nå ut med sitt budskap är såklart positivt. Vi får se vad det leder till, helt klart.

 

Är också väldigt glad över att Jonas Franzen äntligen gjort det vi borde gjort för något år sedan, startat SFF (sossar för fildelning). Vi finns för närvarande på Facebook, kanske kan man hitta kopplingar till Mitt S? Inte vet jag, vi får undersöka detta närmre. För närvarande har vi både europaparlamentariker och förbundsstyrelsemedlemmar i SSU som medlemmar i nätverket, och på 4 dagar är vi nu över 130 medlemmar. Så visst finns det ett intresse för de viktiga frågorna som riskerar att kapas fullständigt av en piratrörelse som inte har någon höger-vänster-kompass. Alla pirater är också rörande överens om att de etablerade partierna måste ta tag i dessa frågor och inte bara låta Hollywood bestämma, och där håller jag med till fullo. Vi måste själva hitta vägar för att medborgarnas tillvaro på internet ska vara säkrad från övervakning och privata poliser, samtidigt som man inte kan lämna upphovsmän helt vind för våg. En reformerad upphovsrätt i kombination med att man rullar tillbaka övervakningsstaten tycker jag låter som en vettig inriktning för SFFs vidare arbete.

 

Sedan är det ju måndag igen, har lite uppgifter kvar att rätta till mina elever i praktikskolan, samt måste börja fundera över uppsatsen som ska skrivas. Puh! Kanske ska kolla ett avsnitt Heroes till innan jag kastar mig över det…får se hur det blir.

Idag skäms man

Idag är en mörk dag att vara socialdemokrat på. Ipred är en dålig lag. Rakt igenom. Många skriver om det idag. När privatpoliserna kommer och knackar på min dörr vet jag vems felet är. Det är delvis mitt eget partis fel.

Mp och V har fattat. Det har inte S. Det är bara att beklaga.

Däremot verkar vi ha röstat emot punkt 5 och 6 i lagförslaget, men det gick ju såklart igenom i alla fall. Alltid något. Men det förändrar ingenting.

Om inte annat visar detta att SSU behövs som en motkraft, en plats att härbärgera socialdemokrater som inte riktigt ställer upp på partiets framtidsovänliga och teknikfientliga inställning. Skönt att jag är politiker via SSUs nominering, det känns iaf marginellt bättre.

I övrigt går min VFU framåt, mycket att göra hela dagarna, inlämning på fredag samt en 6 veckor att planera upp. Sen har jag fått lock för ena örat också. Allt skit på en gång som man säger.

Reklamera din bussresa

Dagligen matas vi med dystra framtidsutsikter gällande klimatet här på jorden. Ena dagen kommer det en ny istid och andra dagen blir det så varmt att vi inte längre kan leva kvar. Syndabocken verkar de flesta vara överens om i alla fall; koldioxiden. Vi som lever i västvärlden spyr dagligen ut enorma mängder koldioxid när vi värmer upp våra hus, när vi bränner sopor och när vi använder våra bilar. Framförallt den utbredda bilismen ses av många som klimatets fiende nummer ett. I Kalmar län framgår det emellertid med all tänkbar tydlighet att vi inte klarar oss i vårt dagliga liv utan möjlighet att transportera oss. Många bor på andra orter än de arbetar, många bor på landet och väldigt många har bilen som sitt främsta verktyg för personliga transporter.

Däremot finns det fullgoda alternativ. Genom att välja kollektiva transportlösningar såsom buss och tåg, kan man enkelt minska sin egen påverkan på klimatet. Stadsbussarna i Kalmar exempelvis går på biogas, ett förnyelsebart drivmedel med minimal klimatpåverkan. Så för alla oss miljökämpar ter det sig naturligt att välja stadsbussarna framför bilen för kortare resor inom Kalmar kommun. Men detta miljövänliga alternativ till privatbilismen har du fått en rejäl buckla i plåten.

Obehag ombord
Nyligen har man nämligen i vissa stadsbussar installerat små teveskärmar som spyr ut reklam till alla passagerare. Det går inte att värja sig mot detta otyg, jag mår illa och känner mig oerhört utsatt. Inte ens en god bok hjälper, min blick dras till skärmarnas grälla färger, och trots att det inte är något ljud så vet jag att något är där. Känslan är densamma som när någon stirrar på mig i en folkmassa. Jag vet inte riktigt vem det är, men jag känner att jag är iakttagen. Obehagskänslan av att vara ständigt iakttagen på Kalmars stadsbussar kommer snart göra att färre använder bussen. Istället kommer de börja köra sina bilar igen. Antagligen har bussbolaget räknat med minskad biljettförsäljning, men det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Reklamen genererar ju såklart pengar till verksamheten.

Så vad vore då en bra lösning? Som jag ser det finns det endast två vägar att gå. För miljöns skull borde skärmarna skyndsamt plockas bort, så att bussresenärerna återigen kan njuta av en trivsam resa utan något koldioxidutsläpp. Men om bolaget inte går med på detta är det fullt rimligt att via lagstiftningen se till så att alla bilar utrustas med små teveskärmar med reklam, så att det inte blir trevligare att åka bil än buss. Ska en ha det dåligt ska alla ha det dåligt. Först då kan vi resenärer känna att vi kan välja bussen igen, för alternativen är då lika obehagliga.

Så det är i hela svenska folkets intresse att se till att reklamskärmarna försvinner innan vi tvingas lagstifta om reklamskärmar i personbilar.
För miljöns skull.

Specialisering är ofta något positivt

SvD skriver idag om att 10 skolor är klara för att starta specialiserade program inom matematik, naturvetenskap eller humaniora. De kallas elitklasser, och det är väl antagligen för att de elever som har störst intresse av dessa ämnen antas vara bäst på det också.

Själv gick jag på en sådan här specialiserad gymnasieutbildning själv, men där var specialiseringen musik. Vi fick utöver ett digert program som i princip var ett samhällsvetenskapligt program, en drös av musikämnen. Alltifrån Gemu (Gehör och musiklära), Arko (Arrangörs och kompositionslära), Musikhistoria och liknande ämnen, till undervisning i ett första och andrahandsinstrument, samt körsång.

Detta såg jag som något oerhört positivt. Jag ser tillbaka på min skolgång som något trevligt och lärorikt. Visst, många dagar hade vi schemalagd undervisning fram till långt in på eftermiddagarna, och på kvällstid ensembler som visserligen var frivilliga men lärarna ville underförstått att man skulle vara med. Helger gick åt till konserter och liknande ibland.

Detta kan man se som en elitutbildning. Att de som är mest intresserade av musik kan kombinera en vanlig skolgång med att även lära sig med om musik. På samma sätt kan man kombinera skolgång med olika idrottsspecialiseringar. Jag ser absolut inget problem med att man på samma sätt kan kombinera ett vanligt program med extra mycket och / eller mer avancerad matematik eller fysik om man nu är intresserad av detta.

Själklart kan man läsa in ett problem kopplat till klassanalys om man vill. Varför ska vissa elever få mer undervisning än andra? Är inte det orättvist? Om man tar resurser och lägger på dessa duktiga elever kanske det blir mindre resurser hos de andra eleverna som inte går på dessa utbildningar?
Säkerligen kan det ligga något i det, men utveckligen med specialiserade gymnasieutbildningar var knapp något nytt när jag började på musikgymnasiet 1997. Jag vet inte riktigt när de första drog igång, men jag antar att det var på 90-talet. Kanske ännu tidigare.

Ser vi på grund av dessa specialiseringar en utslagning av övriga elever? Ser vi idag en ökande orättvisa där elever på samhällsvetenskapliga gymnasieprogram får en för dålig utbildning? Jag tycker mig inte se den utvecklingen, och därför borde den heller inte komma av att ytterligare några elever får möjlighet att läsa mer specialiserat.

Det verkar som att många tror att vi socialdemokrater av gammal hävd och tradition skulle vara emot denna specialisering. Ifall företrädare är det kan jag tänka mig att det är på grund av argumentationen jag anförde lite längre upp, och att man försökt plocka billiga på poäng. Någon jätteanalys har man nog i så fall inte gjort, för det borde ju innebära att är man emot den här sortens specialisering där elever får läsa mer matte, så borde man också vara emot specialiseringar där elever läser mer musik eller mer idrott. Och någon sådan kritik har jag inte uppfattat.

Så jag tror att man kan lägga ner talet om Elitklasser och retoriken kring detta. Att skolor specialiserar sig tror jag är ett naturligt steg i utvecklingen, och något som kommer gynna eleverna även i framtiden. Jag valde själv att flytta hemifrån för att kunna studera på en annan gymnasieskola än den som fanns på orten, och det gav mig tidigt många erfarenheter som jag idag inte skulle vilja vara utan. Så någon kritik av detta kommer man inte hitta hos mig. Snarare tvärtom. Utifrån kommentarerna på SvDs artikel verkar heller inte folk i allmänhet ha så mycket emot detta, vilket är glädjande.

Så grattis ni elever som nu får möjlighet att likt mig kunna använda er gymnasietid till att ytterligare förkovra er i ert specialintresse!

Noterar att bland andra Kulturbloggen är inne på samma linje som mig

Idag åkte granen ut

Nu är julen slut, granen har åkt ut.

 

I bästa seriemördarstil kapade jag av alla grenar och la det i svarta sopsäckar. Tar mindre plats, och går ner i brännbartsoporna. I morgon ska jag fixa stammen, för den har jag inte orkat ta mig an än.

I övrigt har inte mycket hänt, har spelat en del wow, Jocke kom på besök och vi besökte Nilssons för miljonte gången denna jul. Trevligt att fika. Idag åt jag smörgås med kaffe.