Kalmar läns socialdemokratiska partikongress gick av stapeln idag i Emmaboda. En mycket trevlig tillställning med många partister man känner och trivs med. En gammal bekantskap från Målilla som jag inte sett på några år satte guldkant på dagen. Sen har man ju många kompisar från verksamheten som man träffar på konferenser eller på möten ute i kommunerna. Som SSUare har man ju en stor fördel med att jobba gentemot alla länets kommuner, och åka runt och träffa alla spännande människor.
Men det som slår mig (som vanligt) under sådana här tillställningar är att partiet inte är riktigt så progressivt som man skulle vilja alltid. Idag var jag gäst och inte ombud, så jag avstod från talarstolen, men min vän och kollega Karl Längberg äntrade talarstolen tillsammans med riksdagskvinnan Désirée Liljevall. De var båda överens om att bifalla motionen som förordade en tredelad halvkvoterad föräldraförsäkring. Efter en kort debatt gick mötet till omröstning och förkastade idén med röstsifforna ungefär 80% mot 20%.
Visst finns det realpolitiska problem med kvotering oavsett vad det gäller. Visst finns det människor som tycker att kvotering är det hemskaste efter folkmord och krig. Men den kvoteringen som fanns föreslagen var ändå sådan som den som nästan gick igenom på partikongressen i Malmö 2005. Det handlar om att visa riktningen, att normen att kvinnan är ansvarig för barnet ska brytas. Kvinnan måste frigöras och mannen måste få en mer naturlig roll som pappa. Fortfarande ser vi att kvinnorna tar ut mycket mer tid än papporna, vilket resulterar i sämre pensioner och en sämre ställning på arbetsmarknaden.
Att partiet någon gång emellanåt skulle ta lite radikala beslut som påverkade människor positivt på lite sikt, istället för att bara jobba populistiskt inför nästa val, tycker jag det vore trevligt. Ett kommunalråd anförde just valrörelsen som ett argument: vi kan ju inte ta beslut om saker som ligger oss i fatet i valrörelsen.
Jaha, hos vilka grupper då? Alla beslut har stödjare och icke-stödjare. Allt är inte taktiserande. Dig down och hitta lite ideologi ibland. Bah.
Läser förövrigt just nu Tvärdrags eminenta skrift ”Sn
art går vi utan er”. Det är en bok skriven av många unga socialdemokrater och SSUare som har skrivit brev till socialdemokraterna. Jag har inte läst allt än, men många sätter fingret på min känsla också. Att det inte finns något mål. Ingen riktning. Ingen ideologi. Att det bara är massa förvaltande, och att omvärlden sätter dagordningen som vi politiker endast passivt kan förhålla oss till. En längre post om denna skrift kommer nog senare när jag läst igenom det och reflekterat lite.
Ses o hörs!
Inlägg