Jag är ett offer för PR-byråerna

Enligt DN så är jag köpt av PR-byråerna. Det känns stort. Jag engagerade mig i somras som så många andra politiskt intresserade människor genom att ta tydlig ställning mot en dålig och integritetskränkande övervakningslag. Jag hade själv läst materialet, reflekterat över det, läst företrädare och motståndare till förslaget och tagit ställning. Nu visar det sig att jag inte alls gjorde det, utan att någon PR-byrå hade bestämt vad jag skulle tycka där i somras.
Vet ni vad vi kallar sånt där DN? Dålig journalistik.

Hoppas bara inte PR-byråerna bestämmer vad jag tycker i till exempel landstingsfullmäktige också, för då blir det ju lite jobbigt. Vilka tankar är mina egna och vilka har inplanterats i min hjärna av någon utomstående kraft?

Konspiratiosteorier ger jag alltså inte mycket för. Många har precis som vanligt skrivit bättre och mer utförligare än jag, men jag vill bara göra ett klar görande i fall någon undrade: Jag gick back ekonomiskt på FRA-motståndet i somras. Plakat, polistillstånd och spritpennor är dyrare än vad man tror.

Slår iväg en länk till Opassande som sammanfattar bra hur det egentligen ligger till, samt ger många länkar för de som vill läsa vidare.

Det roligaste är att Fredrick Federley använder detta som sin livlina och skyller sin egen ryggradslöshet på PR-byråerna. Bra gjort! Applåder!
Om jag hade orkat hade jag skrivit en kommentar på hans blogg, men det orkar jag inte. Det hade nog varit något i stil med Rick Falkvinges kommentar: ”Ja, givetvis kunde ett enkelt samtal från en PR-byrå få Moderata Ungdomsförbundet att stå sida vid sida med Ung Vänster och se ut som om de alltid kämpat för samma saker.

För i helvete, Fredrick.”